djingis 50 år Berättelse 11 Christer Ljungquist
Här kommer Djingisminnen från Christer Ljungquist, byggingenjör och eldsjäl inom orienteringssporten. Christer var i mitten av sjuttiotalet med och byggde förskolan Djingis Khan.Bild1 CL (2)
Jag bodde på D-gården på Djingis en period, när området var alldeles nytt. Efter att ha varit härifrån något år flyttade jag tillbaka år 1975 – och lyckades komma tillbaka till D-gården igen! Huset var det fjärde från dagis räknat och på västra sidan. Ganska snart fick jag också sällskap av Inga. (Se Rolf och Yvonnes berättelse, nr 1!).
Jag jobbade på Skanska, och det var vi som byggde Djingis Khans dagis åt kommunen detta år. Avståndet till jobbet blev då förstås perfekt för mig, jag kunde ta min rast hemma i lägenheten, avståndet var ju bara femtio meter! Bygglaget bestod av ett tiotal man, 4 snickare, 2 murare, betongarbetare, elektriker, VVS:are, målare och så jag, som var arbetsledare.
Det fanns en affär på området, Pia Närköp, och i samma byggnad fanns en umgängeslokal för de boende och även en tvättstuga. Vi tvättade alltid sent på söndagskvällarna när barnen sov, och då var det också oftast ledigt i tvättstugan. I gemensamhetslokalen hade vi sedan vår kombinerade bröllopsfest och dopfest.
Bananparken med sin pulkabacke var redan på plats, även om alla träd och buskar var nyplanterade och mycket små, och marken bitvis en leråker.
Det finaste med Djingis Khan var gården, när man var hemma släppte man ut barnen, som kunde leka där ute hur länge som helst. Sommarhalvåret hölls det många fester, och alla på gården umgicks. En del av de som bodde där har vi fortfarande viss kontakt med. Jag tänker på Greger och Gunnel, Christer och Eva, Marianne och Horst, Jana och Peter. Vi minns också Spigget och Atti.
Från Marianne fick jag höra talas om en orienteringskurs i LOK, något som gav inspiration att ta upp denna sport igen, efter många års uppehåll. Det blev startskottet för orientering för så småningom hela familjen Ljungquist.
På sommarhalvåret blommade gårdslivet, och alla var ute, men från oktober var det som att man gick i ide, och då hade man inte så mycket kontakt. När man sedan sågs igen framåt april, så kunde det ha tillkommit något litet nytt barn, som vi fick hälsa välkommen.
Christer Ljungquist, numera boende på Jullovsvägen tillsammans med Inga.
CL1Pappa Christer, här med vännerna Jan och Kajsa, en festkväll på D-gården 1976.
CL2Inga och Christer på julvandring i modern tid.